Den ärlige pojken

För många år sedan var Bagdad känt över hela världen för dess kunskap. Det var ett centrum för de som ville lära sig islam. Från världens alla hörn reste människor dit för att få sitta med de lärda och ta del av deras kunskap.  Många föräldrars högsta önskan var att just deras barn skulle få ta del av all kunskap som lärdes ut. 

Föräldrarna till den lilla pojken Abdullah Qadir Jailani sände iväg honom för att studera. Modern gjorde ordning mat för den långa resan och pengarna sydde omsorgsfullt in i kläderna. Innan pojken gav sig av på den långa resan sa hans mor åt honom att alltid tala sanning. 


Under resan blev den unga pojken stoppad av några banditer. De ville ha allt av förmögenhet så de letade igenom pojkens packning. När de letat överallt utan att hitta något frågade en av rövarna, "Har du några pengar?" 
Pojken tänkte på vad moderna hade sagt om att tala sanning så han svarade, "Ja".

Banditerna gick igenom sakerna och tittade i fickorna. Ännu en gång hittade de ingenting, vilket fick dem att bli arga. 
"Har du några pengar?" frågade de igen.
"Ja," svarade pojken. 

Banditerna trodde de hade missat att leta någonstans så de gick igenom allting en tredje gång. När de inte kunde hitta något förde dem pojken till deras ledare. 

Efter att han hört vad som hänt frågade ledaren den lilla pojken, "Har du några pengar?" 
"Ja," svarade pojken igen. 
"Var är pengarna någonstans?" frågade ledaren. 
Pojken visade pengarna som var insydda i jackan. 
"Varför ljög du inte för mig? Du skulle kommit undan om du gjort det," sa ledaren förvånat. 
"Min mamma sa till mig att alltid säga sanningen så jag kunde inte ljuga för dig," svarade pojken lika ärligt som innan. 

"Din mamma sa åt dig att göra en sak och du gjorde det. Allah har beordrat mig att göra så många saker och jag har inte ens kunnat följa ett utav dessa," sa ledaren. 

Från den dagen lämnade rövarnas ledare sina dåliga vänner och blev en bättre människa.